Sitter på landet, utomhus spöregnar det och jag har inget att göra. Inte för att jag tror att det är det ni vill höra.. Ni vill nog veta hur det gick i Gothia.
Ja, det började bra, gruppen vann vi och fick full pott, vinst i alla matcher. 8-delen gick också väldigt bra, där mötte vi öckerö och vann med 8-0.
Kvarten samma dag spelades på en väldigt lerig och liten plan. Där mötte vi AIK, vinst med 3-0. I semin mötte vi bollstanäs, förra årets Gothia vinnare och dom vi mötte i finalen i AIK ELIT cup. Vi vann tillslut matchen med 2-1 och var klara för final.

I andra semin spelade vaksala mot ett finskt lag, med en minut kvar av matchen gör vaksala mål och vinner  med 2-1.

Inför finalen är alla väldigt taggade! Den spelas på ullevi och visas i TV.
När vi tågade in på planen, kunde jag inte sluta skratta, det var en så otrolig känsla. Det kommer jag aldrig glömma! Vi stod där framför mycket folk, national sången spelades och kameran svepte över spelarna. Jag såg mig själv på stora skärmen.

När matchen väl var igång var alla väldigt koncentrerade, det var lite ovant i början, så var det nog för alla. När vi gör första målet, blir man sa himla varm i kroppen. Jag var så glad! Sedan blåste domaren av första halvlek. Då kände jag verkligen att vi skulle vinna den här matchen, jag kände värkligen hur nära vi var! Jag visste att vi skulle vinna! vi hade hela matchen!

I slutet av andra halvlek får en i vaksala bollen, hon skjuter ett långskott, som studsar konstigt och går in i mål. Det var bara några minuter kvar då. det stod 1-1 och så blev också slut resultatet när domaren blåste av matchen. Det var dags för straffar. Och jag kan lova er, det är inte kul att köra straffar i en final. När sista straffan ska läggas står det 4-4 och det är dom som lägger den, så om hon sätter vinner de. När hon går fram till bollen, tänker jag för mig själv snälla, snälla, snälla, rädda den här straffen! När hon som ska lägga straffen tar sats och springer mot bollen, känns det som om inget annat existerar, det här är så viktigt för mig. Men bollen in i mål. Vaksala spelarna springer in på plan. Själv lägger jag mig ner på planen, det känns som om världen ska gå under, ni kanske tycker det är lite väl, men tänk er att vara såå nära att vinna världens största cup. Och förlora på straffar, det går inte att beskriva hur det känns. Det känns bara så hemskt. Jag kan inte sluta gråta, ingen kan sluta gråta. När vi står på pris pallen för att ta emot vårt pris är det ingen som skrattar ingen som ler, alla gråter.

Om ett tag kommer det kännas mycket bättre men just nu börjar jag nästan fortfarande gråta när jag tänker på det. även fast jag vet att vissa kommer aldrig komma så här långt.. Men nu änns det fortfarande surt. Men ni ska veta, alla i Brommapojkarna F 97 1 är så himla grymma, jag älskar er alla! vi är så grymt bra! ingen kan säga att vi är dåliga! Det är inte många som kan vinna över oss, vaksala lyckades inte heller, straffar är bara ett ända stort lotteri! Vi ska vinna nästa år! Vi SKA!

Okej, det här blev mer som nån slags berättelse än ett blogginlägg, men jag hoppas ni förstår känslan ;)

Föresten, jag har fått nytt rekord på att hatta, (trixa med fotbollen ungefär) 120! Hehe.. inte så jätte mycket om man jämför med de bästa men, jag är ändå nöjd. Men en sak är säker det ska slås en gång till i sommar, eller flera! ;)

Taktik snack innan finalen.   Foto: Pappa

Foto: Mamma

Kaxig rubrik va?
Jaha då var man hemma igen, kom hem med glada miner även denna gång. Vinnare av aros cupen för tredje året irad! :D Vinst i finalen med 5-0! Egentligen var det ju inte så bra lag med, vann semin med 11-0 tex. åkte mest di tför att vi skulle vinna för tredje året irad, som sagt var. Nu är det sommarlov från fotbollen ett tag, börjar träna igen innan gothia.

I helgen är det ju midsommar. Ruligt, eller ja, allra roligast är väll att jag fyller år på torsdag! Haha. Undra vad man får för något... Hihi

              

Tyvär så hade jag fotat med manuel fokus, så mamma visst einte det så ingen av bilderna hade fokus ;)

Jaha, då var man hemma efter helgens fotbolls cup. Och jag kan ju säga att jag värkligen inte är besviken! VI VANN HELA SKITEN!!!!!! Tror att jag är gladar nu, än vad jag var igår! Det gör det ju inte sämre att sitta och lyssna på Wavin' flag heller. Nu kan vi faktiskt kalla oss, bäst i Sverige! Eftersom det var inoficiella SM. Men för att visa det ännu mer så ska vi se till att vinna Aros för tredje året i rad. Sedan såklart Gothia! Haha ja, man måste få skryta lite är bara så lycklig! Nu längtar jag till Aros nästa i helgen! :)
Något som måste tilläggas är att medaljen är väldigt stor och tung, den största jag fått (och nu menar jag faktiskt storlken inte att det är stort!) Tyvär har den ett väldigt fult märke imitten, AIK´s märke, men jag tror att jag kan leva med det ;)


Idag är det ingen träning, men imorgon är det träning på Grimstas A plan (BP´s hemmaplan) inför 45 personer från UEFA och SVFF Förbundet! Nervöst men kul! Ja, ni fattar ju vad min stora pasion här i livet är! FOTBOLL! Fotbollen är mitt liv!

"Ibland har jag tvekat, tröttnat lite, allt runt omkring har varit jobbigt. Men jag har kämpat mot motgångarna och nu står jag här och är så himla glad, nöjd att jag inte gav upp, satsade på det jag alltid drömt om! För vad skulle jag göra utan fotbollen? Jag har spelat fotboll i många år nu. Älskat det, sedan börjar förändringar hända, då måste man tänka tillbaka, jag har en gång älskat detta och jag ska göra det än...!"

Om ni vill läsa lite mer hur det gick exakt för oss, så kan du kika in här (länk)